Från koreograf
"Att dansa och att skapa/skriva koreografier är framförallt att röra sig emellan sfärer, i en process mellan det upplevda och den andra, utan vilket det inte finns liv, och att undersöka denna process, att omkullkasta dödsarbetet…” fritt efter Hélèn Cixous
Varför skapa dans i en tid då världen brinner på allt närmare håll och olika ideologier kämpar mot varandra på mångahanda vis. Detta är en av frågorna jag ofta ställer mig själv. Kriget i Ukraina är ett konkret exempel på tillståndet i världen, samtidigt som klimatförändringen obönhörligt reducerar livsbetingelserna för djur och växter överallt på vår jord. Varför skapa dans? Vilken är konstens roll i denna värld, i virrvarret av skeenden och världsåskådningar stadda i förändring?
Ofta ser jag mina koreografier som musikaliska kompositioner som formar en affektiv resonansyta med hjälp av rörelse, ljud, musik och ljus. Ser mig som en kinetisk och ljud-orienterad människa, och att ge en slutgiltig visuell form åt det jag skapar är ofta det allra svåraste. Utgångspunkterna för mina verk finns ofta i det odefinierbara, i en nattlig värld och i drömmarna. De skapas ur något bortom vardagen, i världar som finns inuti mitt huvud och inuti min kropp, och för att locka fram dessa världar krävs något som liknar en tyst ritual, en ritual som förutsätter en stark tro och att man sluter ögonen för allt som kunde kategoriseras som fel infallsvinklar och fel agerande. Verken springer ur ett oavbrutet ställande av frågor och ur en slags ursinnig bestämdhet, även då trötthet och långa sömnlösa perioder skapar hallucinationsartade tillstånd och får tankarna att kretsa kring dödens ofrånkomlighet. Exakt då är dansen den andra, den jag delar världen med, och den jag känner samhörighet med. Dansen som konst finns i nuet och är en på olika vis delad upplevelse som är såväl kroppslig som mental, och som ger åskådaren möjlighet att i sig själv hitta något speciellt, något som är utöver invanda normer och tankemönster. I denna tid präglad av splittrad kunskap, och av pandemi och krig, i en tid då delade fysiska och känslomässiga erfarenheter har glömts bort i vardagen, känns det viktigt att skapa konst som förenar oss och gör oss medvetna om vår delaktighet i allt levande och icke-levande och att vi definitivt är sammankopplade med världen. Redan innan covid-pandemin kunde man se tecken på hur den ekonomiska liberalismens grundströmmar blev starkare och att de auktoritära ledarnas makt ökade. Bakom båda fenomenen finns viljor och världsbilder med totalitarism som gemensam nämnare. Det finns inga orsaker att anta att dessa samhälleliga tendenser skulle komma att försvinna. Utvecklingen har allt klarare visat hur sköra demokratins byggstenar i världen är. Som kvinna och konstnär uppvuxen i en västerländsk demokrati är det omöjligt att blunda för tillståndet i världen.
Att skapa dans och koreografier är en ständig omprövning, av verk, tankar och material, man föder helt enkelt verken på nytt och på nytt. Dansens styrka baserar sig bl.a. på den kroppsliga närvaron och på det att man med andra delar det utrymme där man dansar. Detta går inte att definiera sociologiskt, det som föds är sällsamt och oförutsebart. Konsten är lika med en möjlighet att upprätthålla fantasins frihet och det att känslor och tankar får existera utanför alla hierarkier. Dansen anbefaller något nytt och speciellt som inte har ett enda på förhand godkänt värde. Dansen är en portal mot mångfald och olikheter. Eller som Hélèn Cixoun säger: ”den innebär framför allt en delad vilja, en gemensamt formad helhet, där parterna inte låsts i en kontinuerlig kamp med varandra där man utesluter eller försöker döda den andra, utan där parterna, i egenskap av två olika subjekt, gemensamt och i samspel driver varandra framåt”.
Liisa Pentti, juni 2022
Liisa Pentti
Liisa Pentti är en banbrytare inom den finländska dansen. Hon utexaminerades år 1986 från Amsterdams teaterskola, från linjen för modern dans (SNDO), och under 1980-talet var hon en av de aktörer, kategoriserade som postmoderna, som var nydanande inom det finländska dans- och kulturfältet. Liisa Pentti hörde till dem som introducerade nya uttrycksformer och visade på nya möjligheter för dansen.
Förutom att hon ägnade sig åt sitt eget konstnärliga arbete var hon under åren 1987 - 2011 en av de bärande krafterna inom Zodiak Presents r.y. och Zodiak - Centret för Ny Dans. Inom denna del av sin verksamhet banade hon oförtröttligt väg för den nya dansen och konsten. Liisa Pentti är en av grundarna för Sivuaskel-festivalen och hon var under åren 1996 - 2009 verksam inom festivalens konstnärliga arbetsgrupp. År 2013 var hon konstnärlig ledare för festivalen Täydenkuun Tanssit/Full Moon Dance. Temat för festivalen det året var After Contemporary ?. Förutom olika föreställningar hölls även ett symposium som anslöt till temat. Åren 1990 - 2019 ansvarade Pentti för rörelse-undervisningen för de svenskspråkiga skådespelar-eleverna på Teaterhögskolan/Konstuniversitetet i Helsingfors.
Från år 2015 har hon även undervisat ungdomar med olika grad av autism. Denna undervisningsgrupp har gjort två dansföreställningar, som framfördes på Zodiak Stage åren 2018 och 2021.
Liisa Pentti är kontinuerligt verksam som lärare, dansare och koreograf, såväl i Finland som utomlands. Hon har skrivit många artiklar och texter om dans, om dansens olika innehållsmässiga aspekter och om dansens plats i världen.
För sin koreografiska verksamhet prisbelönades Liisa Pentti år 2015 av Stina Krooks stiftelse, och år 2019 förärades hon Statspriset för scenkonst.
Liisa Pentti +Co
Liisa Pentti +Co är en dansgrupp baserad i Helsingfors, grundad år 2000, och riktlinjerna för gruppen är konstnärlig kompromisslöshet och att vara trogen den specifikt egna stilen. Konstnärligt rör sig gruppen i det internationella fältet av dans, scenkonst och nutida teater. Gruppens arbete präglas av det experimentella samt av sökandet efter nya uttryckssätt.
Utgångspunkter för det konstnärliga innehållet är fantasi, samhällstillvändhet, medvetenhet om den växelverkan som finns mellan konsten och den sociala verkligheten. Centralt för gruppens arbete är Liisa Penttis syn gällande det koreografiska, den kreativa processen sker dock alltid i samarbete med arbetsgruppen. Gruppens föreställningar har fått ett ytterst positivt mottagande av en bred publik och av såväl kritiker som specialister.
En viktig del av gruppens arbete utgörs av undervisnings- och kursverksamhet, upprätthållandet av sommarresidens, anordnandet av olika tillställningar och seminarier fokuserade på danskonst, därtill producerandet av artiklar om nutida dans.
Liisa Pentti +Co stöds av garantiföreningen Tanssiryhmä +Co rf. I dess styrelse sitter för närvarande:
Isabel González (ordförande), Dick Idman, Esa Laaksonen, Pia Lindy, Liisa Pentti, Mika Väyrynen och Joanna Wingren.
Foto: Esko Koivisto, Saara Autere